Jaha nu är jag på plats i Indien sedan en månad tillbaka. Tiden bara rusar fram och dagarna är så innehållsrika och intensiva så det känns som jag varit här mycket längre. Indien är ett land som suger tag i mig med en otrolig kraft, det finns så mycket att vara nyfiken på och så mycket att förundras över.
Jag har alltid varit nyfiken och när jag var liten fanns det många som kallade mig nyfiken i en strut, men den har varit en tillgång i mitt liv, den har gjort att jag vågat ta steget.
Här är ett foto på min villa, mitt nya hem, idag fick jag gardiner. Ännu har inte min container från Sverige anlänt, det ta ytterligare några veckor.
Indien är ett kontrasternas land, ett land med många dimensioner. Jag har redan fått nya lärdomar och haft tillfälle att reflektera en hel del.
Jag har lärt mig att inte dra förhastade slutsatser baserade på mina egna erfarenheter, uppvuxen i Sverige och med det andra referensramar. Jag inser att det vore väldigt enkelt att göra en snedvriden beskrivning
av Indien, här finns mycket misär men här finns också mycket helt otroligt vackert.
Vackra och färgglada människor är det första som jag ser nu, medans min första vecka gav ett dammigt intryck med en chockartad trafikkaos.
Vilken fantastisk utflykt vi gjorde på Therese och Victors 25 års dag. Vi fick se ett hänryckande palats utsmyckat med guld i hela balsalen, det var som en dröm och jag fick en deja vu känsla, förmodligen en barndomssaga som gjorde sig påmind.
Detta helt betagande palats i Mysore, som lystes upp på kvällen och förvandlades till guld av ljusskenet.
Vi besökte flera tempel och jag förundrades över denna stolthet och glädje som jag möttes av överallt.
Vilka fördomar som man har med sig och vilka förhastade slutsatser som man tar. Detta har jag också fått lära mig på arbetet, att vara ödmjuk och inkännande, men samtidigt övertygad i sina grundvärderingar.
Människor är någonstans väldigt lika och vill bli sedda och uppmärksammade.Vi besökte ett väldigt märkligt tempel, ett bull tempel, som min chaufför påstod växte inifrån berget, den hade varit liten när Mani växte upp.
Vilket vimmel av människor överallt, här är man aldrig ensam.Jag förstår att Indier känner sig ensamma då de besöker Sverige, det blir en kulturchock för dem. De tycker det är beklämmande att se ensamma människor.
Det var en varm upplevelse att fira internationella kvinnodagen med många härliga skratt, lekar och god mat, en oförglömlig dag.
Jag dras djupare och djupare in i denna Indiska gemenskap. Det är en lockelse, en magi som inte går att värja sig för.
Detta hade jag inte kunna föreställa mig efter en veckas besök i Indien. Mera väntar!
I år blir det en lugn jul, har precis grilljerat skinkan och tidigare idag så har granen blivit klädd. Utanför förnstret så är det snöstorm och jag inväntar att min älskade grabb Victor ska komma hem från Göteborg. Jag och Kenny besökte också Göteborg och besökte Liseberg, vi lyckades skapa lite julstämning och jag fick en fin bild från alla ljusen, se ovan.
